Between painkillers (poetry crumbs 1)

Emellan värktablett och värktablett bedövas
gårdagsdröm och allt det som aldrig blir. Om
vi kunde tala men alla orden är harpunerade.
Emellan nuets slöjor dröjer en saknaden kvar.

Between painkiller and painkiller, yesterday’s
dream is stunned and all that what’ll never be.
If we could talk, but the words are harpooned.
Between today’s veilings a missing lingers on.

Dressade i blues längtar vi efter ett smärtfritt
liv i rosa dansar i dunkel och hoppas på något
och någon att hålla fast vid. Ibland händer det
att kärleken gästar oss. Och vi fumlar bort den.

Dressed in blues, we long for a painless life in
pink, dance in the dark hoping for something
and someone to hold on to. Sometimes it can
happens love visits us. And we fumble it away.

Det är svårt att leva men det är i alla fall bättre
än att vara död, nånting är bättre än ingenting.
Även i vånda och smärta klamrar vi oss fast vid
livet; kuraget mellan värktablett och värktablett.

It’s hard to live but it’s anyway better than to be
dead, something is better than the nothingness.
Even in times of agony and pain we cling to life;
the bravery between painkiller and painkiller.