Disguised Poetry (Samtida diktkonst)

 

Under ytterrockar, bakom ansiktsmasker
framträder dagens svenska poeter, såsom
saudiska kvinnor går på en gata, förklädda.
Hellre beläst skriva om Ovidius eller Sapfo
än som ett ”jag” skriva om en trång förhud.
Endast romanförfattare jagar sin jagiskhet
i avsaknad förmåga att fabulera. Fånge i en
tid, där lärd är en synonym för kunskap att
saluföra sig på den litterära fiskmarknaden.
Jag försöker sannerligen att läsa samtidens
sålda texter, men hejdas av mitt råa skratt.
Diktare i recensioner varsamt dissekerade.

Covered in overcoats, behind face masks,
Swedish poets of today shows themselves
alike the Saudi women walking on a street,
disguised. Prominent poets talk about Ovid
or Sappho rather than as an ”I” write about
their narrowed foreskin. Only the novelists
chase their shadowed ”I”, lacking ability to
fabulate. Them, as prisoners in the present
there knowledge is synonymous for a know-
how to sell oneself on a literary fish market.
I try verily to read what’s salable poetry but
yet I get caught and lost by my rough laugh.
Poets in the hands of critics softly dissected.