A Monday morning among others

 

 

 

 

 

 

En måndagsmorgon bland alla andra

Katten har skitit i badrummet dörren står vidöppen
mot vardagsrummet och det stinker men min näsa
är bortvänd och doppad i en litteraturrecension i en
dagstidning online men svenskheten tråkar mig och
jag önskar mig ett liv i ett annat språk men katten på-
minner om sitt stinkande dilemma och hoppar upp i
mitt knä dock utan att komma någon vart med det då
ringer sjuksköterskan på onkologen och ändrar bokad
tid och jag säger att vad bra jag hade ändå tänkt ringa
och avboka alla tider och jag försöker också säga var-
för men hon är inte intresserad och avbryter mig gång
på gång och ringer av. Jag känner att jag har fått puls
och är upprörd tänker den där mänskan är en inhuman
jävla nazistkäring men det hjälper mig inte. Jag har just
druckit mitt morgonkaffet men hela dagen är redan nu
förstörd. Jag som hade tänkt besöka bibblan på efter-
middagen nu äntligen öppet igen men med begränsade
tider pga. pandemin som om där vore trängsel vanligen.
Kanske borde jag skriva en roman istället för att läsa en.
Kanske borde jag ge upp. Och så ösregnar det dessutom.

 

 

 

 

 

The cat has pooped in the bathroom the door is wide open
towards the living room and it stinks but my nose is turned
away and down low in a culture review in a Swedish paper
online these locally based texts bore me and I want a life in
another language but the cat reminds me about its stinking
sticky dilemma climb up in my knee though without getting
anywhere with that then calls the nurse at the oncologist to
change booked appointments I say good you call I intended
to cancel all coming meetings and I also try to tell her why
but she is not interested and interrupts me again and again
to call off I feel I have got a heart rate and am upset thinking
that woman is an inhuman goddamn Nazi bitch but it doesn’t
help me at all. I had just finished my morning coffee but now
the whole day is ruined. I had planned to visit the library this
afternoon as it has reopened again though with limited hours
due these pandemic time as if it normally use to be crowded
with visitors. Maybe I should write a novel instead of reading
one. Maybe I should give up. Further “it’s raining it’s pouring”

 

rose, whiterose, white

 

 

Detta inlägg publicerades i alienation, gloom, loneliness, lost, poem in English and Swedish, poems, poems by vonnely, Poetry, reading, reading life, reading newspapers, Winter heart, words, writing och märktes , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.