My new neighbor upstairs (Min nya granne)

Translated to English below

 

Jag har fått en ny granne en trappa upp. Min son
hemma på besök för några veckor sen, sa att det
hade varit mycket spring i trappan under dagen
(jag sov). Det var min nya granne som flyttade in.
Sedan hördes ett himla hamrande och spikande –
och ett mysko dunsande i mitt tak – som är hans
golv. ”Men vad gör han!” sa sonen. För att sedan
ta tåget till Stockholm där han bor (med grannar).

Senare hörde också jag dunsandet, ”han lyfter
tyngder”, sa jag till sonen i telefon. ”Jag hoppas
att han har hållare för sina tyngder”, sa sonen,
annars så blir det gropar i betongen!” ”Åh nej!”
sa jag misslynt, ” han kanske kommer att dunsa
ned genom mitt tak efter ett tag!” Jag skämtade
förstås. Men det kändes ändå skönt att veta att
jag bor i ett hus där jag har människor nära intill.

Snart slut på hamrandet: blommor och gardiner
i hans fönster: det kunde jag se på mina nattliga
promenader! Nu inträdde en tid att relaxa vilket
innebar att misshandla en gitarr! ”Okey!” tänkte
jag, skrivande på min laptop. Men så sedan efter
började han också att sjunga till gitarrspelandet!

Inte alls okay: den jäveln kan inte sjunga! Vilket
han tyvärr inte vet om. Jag sa till sonen i telefon
att ”jag funderar på att ta trappan upp och ringa
på hans dörr bara för att få se hur denna mycket
illalåtande person ser ut!” Sonen bara skrattade:
det är förstås inte särskilt troligt att jag gör det!

 

 

 

 

I’ve got a new neighbor upstairs. My son on
a home visit a few weeks ago told me it had
had been a lot of running in the stair during
the day (I had slept). It turned up to be a new
neighbor moving in. Then, loudly hammering
and nailing, then mysterious thumping at my
ceiling: his floor. “What is he doing!” my son
said. Then he took a train back to Stockholm,
where he lives in a house (also with neighbors).

Later I too could hear those thumping sounds,
”I think he lifts weights” I told my son on phone.
”I hope he has holders for the weights”, my son
said ”otherwise it will be pits in the concrete!”
“Oh no!” I said annoyed, ”then he might come
down through my ceiling after a while!” I was
only joking of course. It was yet a good feeling,
knowing I live in a house having people nearby.

Soon the hammering ended. I could see flowers
and curtains in his windows when I was out on
my nightly walks. Now it seemed to come a time
to relax, which meant to abuse a guitar. ”Okay!”
I was thinking, while I was writing on my laptop.
But then he began to sing to his guitar playing!

And that was not at all okay! As that loser upstairs,
he can’t sing! But he doesn’t know about it, unlucky
(for me). “I ponder about”, I said to my son in phone
“to take the stair up to ring his doorbell, only to see
how this bad singing person looks like!” My son just
laughed: it’s not very likely I would do such a thing!