En ensam plats blir ensammare

This post is only in Swedish as it is about a newly published book which is only available in Swedish (so far) and the hullabaloo a scandlous review in a tabloid caused on many Swedish culture pages.

 

I år utkom Kristina Sandberg med boken ”En ensam plats”. Ensamheten syftar på den plötsliga oförmågan att kunna förmedla till andra vad man känner i en skrämmande situation. Att vara sjuk och/eller att dö är ensamhet med nödvändighet, ingen kan genomgå detta lidande åt dig hur mycket support du än har tillgång till. Alla människor i din närhet står vid sidan om dig. Också det en förtvivlan, att stå vid sidan, vilja men inte kunna – sannerligen material för en bok.

Många ville trösta henne med berättelser om bekantas cancer erfarenheter, kanske för att själva slippa möta dödsskräcken.

– Det är svårt att stötta andra i den primitiva ångest som en cancerdiagnos fortfarande framkallar hos många. Men i en svår kris behöver man mest ”bli hållen”, säger Kristina Sandberg, och hyllar samtalen med sjukvårdens kurator: Trösten fanns i: ”Jag förstår att du är rädd.”
Citatet från modernpsykologi.se/2021/03/30/kristina-sandberg-ensamt-i-krisen/

Jag har inte läst boken. Jag kan inte bedöma om den är så bra skriven att den var värd att bli utgiven och få så stor uppmärksamhet som den har fått av tidninar, radio och TV. Men jag har sett minst 3- 4 intervjuer med henne på SVT och TV4 – tillräckligt många att jag sa något surt till sonen om att författare och andra konstnärer får väldigt mycket fri reklam av public service, puschade på sannerligen  – in i strålkastarljuset! Sandberg berättade sin historia, bokens kvaliteter var utom bedömning i dessa intervjuer.

Om tidningars recensioner, ja! Tja, de flesta artiklar är ju låsta som bekant! Men de flesta recensenter verkar vara berömmande. Men det verkar  också som om man beskriver boken som en roman, medan författaren och förlaget benämner boken vara en självbiografi. Två helt olika genrer, alltså.

Här nedan om om två recensioner som jag kunnat läsa i helhet:

Sydsvenskan ”Kristina Sandberg skriver om bröstcancern som förändrade henne för alltid” Andreas Ekström 23 maj 2021

Ekström ”finner god litteratur” men moraliserar över Sandbergs upplevda ensamhet och uppskjutande av att gå på mammografin och få knölen i bröstet analyserad. Sandberg har inte tagit ansvar för sin familj genom att skjuta upp att söka vård, heller inte för sina upplevelser av ensamhet under sjukdomstiden. Menar Ekström!

Han berättar om sin egen sjukdomstid och sitt eget då påstådda ansvarstagande. Jag fattade vid läsningen inte hur hans sjukdom platsade i en recension av Sandbergs bok? Jag fann hans moralistiska attityd stötande.

Han uppfattar tydligen att det hon skriver om är passerat. Men en cancerbehandling pågår i åratal – med ett otal oönskade och otrevliga bieffekter, begränsande livet. Han skriver också att boken är ”bra litteratur” och inte ”brukslitteratur” för andra som är eller har varit i liknande situation som Sandberg. Men författaren har en annan uppfattning:

”Det är för dem som har gått igenom något liknande jag skriver”, säger Kristina Sandberg, ”Jag vill att de ska veta att de inte är ensamma även om det är en ensam plats”.  Citatet från cancerrehabfonden.se/kristina-sandberg/

En annan recension är Linda Skugges i Expressen som väckt skandal genom sin totala brist på empati och dess oförskämdheter. Expressen 23 maj 2021 ”Blir inte konst för att man skriver om cancer”. Snacka om att kasta sten i glashus!

Det är en monumental sågning av Sandberg och boken till förmån för varumärket ”Linda Skugge”. Mycket lyckat också: skribenter en gros skriver upprört om Skugges ”smaklösa” recension. Recensionen blir recenserad nota bene! Och Sandberg och boken ”En ensam plats” blir begravd under de många skrivandes upprördhet över Skugges recension.

Förutom att jag tyckte att Skugges recension var gement elak och dåligt skriven och gjorde mig illa berörd, ger hon ett tips till Sandberg som jag reagerade på. Nämligen att piffa upp det av cancerbehandlade avsomnade sexlivet med en sexleksak. Sjukvården i sin tur rekommenderar medel för torra slemhinnor.

Skugge vet tydligen inte fakta och sjukvården lider av  beröringsskräck när det gäller den sexuella olusten som följer av cancerbehandlingar. Sexleksaker och salvor hjälper inte stort om mediciner gör dig kemiskt kastrerad. Jovisst, kroppen reagerar för åtgärder. Man kan genomföra samlag. Lusten sitter ju inte mellan benen, den sitter i huvudet – men med en cancerbehandling är du inte längre en sexuell varelse. Din partner kommer inte att orka med ett sådant krampat försök till sexualliv, om han inte är typen Paolo Roberto förstås.

Det är inte slut när cancern är borta. Du förväntas att i fem år (minst!) medicinera för att förebygga återfall i cancer med sexuell oförmåga, kraftiga klimakterieliknande symtom etc. som följd.

Skugge lider av en kronisk sjukdom och äter kortison, mår skit. Upplysningsvis till den okunniga Skugge får patienter under cytostatikabehandling också kortisonbehandling. Ja, Skugge det blir mycket bajsande! Man mår extremt illa. Länge.