January, returning light

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I woke up now, one of the first days
in the light-returning January. But it
felt dull gloomy autumn.

It was the day after a far long way travel to finally
climb the mountain that inexorably lay before me.

My body feels like it has been run over by
a bulldozer. But now it’s done and it’s time
to start climbing down from these barrel-
ventilated heights to gradually return to a
normal trivial everyday life.

How that was like?
Boring, I think!

But I feel like I need something uplifting fun
or romantic captivating! Something that
clears out all the recent hardships an
creates a direction forward…

Which fold up the blinds and let in
January’s returning light
into my rooms.

 

 

 

 

Jag vaknade nu, en av de första dagarna
i det ljusåtervändade januari. Men det kändes
glåmig dyster höst.

Det var dagen efter en lång vägs färd att slutligen
bestiga berget som obönhörligt legat framför mig.

Min kropp känns som om den blivit överkörd av en
bulldozer. Men nu är det gjort och det är dags att
börja klättra ned från dessa ansträngande tunnluftade
höjder för att så småningom återvända till vanligt
trivialt vardagsliv. Hur nu det var? Tråkigt, tror jag!

Men jag känner att jag behöver något upplyftande roligt
eller romantiskt betagande! Något som rensar ut alla de
nyligen gångna mödorna, skapar en riktning framåt…

Som fäller upp persiennerna och släpper in
det återvändande ljuset
in i mina rum.

 

rose, whiterose, white

Detta inlägg publicerades i arduous times, fatigue, hard times, poem in English and Swedish, poems by vonnely, Poetry, recuperation, sickness, struggles, winter, Winter heart och märktes , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.