Black or white, Edith Södergran

Edith Södergran (1892 – 1923) is a Finnish-Swedish writer and she was a pioneer in the Scandinavian literary modernism in the early 1900s. She never got not much fame for her poetry before her death, rather the opposite. But she knew her greatness. She got tuberculosis at the age of 16 and died of this disease only 31 years old.

Edith Södergran’s preface to the poetry collection Septemberlyran (September lyre) 1918

That my writing is poetry no one can deny , that it is verse I do not want to claim. I have tried to bring some reluctant poems under a rhythm and thereby found that I possess the power of the word and the image only under full freedom, that is, at the expense of the rhythm. My poems are to take as careless notes by hand. As for the content, I allow my insight to build up what my intellect in restrained posture views. My self-confidence relies on I have discovered my dimensions. It behooves me not to make me less than I am.

Förord till diktsamlingen Septemberlyran: “Att min diktning är poesi kan ingen förneka, att det är vers vill jag inte påstå. Jag har försökt bringa vissa motsträviga dikter under en rytm och därvid kommit underfund med att jag besitter ordets och bildens makt endast under full frihet, d.v.s. på rytmens bekostnad. Mina dikter äro att taga som vårdslösa handteckningar. Vad innehållet vidkommer, låter jag min insikt bygga upp vad mitt intellekt i avvaktande hållning åser. Min självsäkerhet beror på att jag har upptäckt mina dimensioner. Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är. Förf.

 

 

 

The translations of the poems here below are mine and not meant to be copied and spreed.

Black or white

The rivers runs under the bridges,
the flowers glows by the roads,
the forests bends soughing to the ground.
For me is nothing more high or low,
black or white,
since I have seen a white-dressed woman
in my beloved’s arm.

Svart eller vitt

Floderna löpa under broarna,
blommorna lysa vid vägarna,
skogarna böja sig susande till marken.
För mig är intet mera högt eller lågt,
svart eller vitt,
sen jag har sett en vitklädd kvinna
i min älskades arm.

Forest lake

I was alone on sunny beach
at the forest’s pale blue lake,
in the sky a single cloud floated
and on the water a single island.
The mellowed summer’s sweetness dripped
in beads from each tree
and in my opened heart ran
a little drop down.

Skogssjön

Jag var allena på solig strand
vid skogens blekblå sjö,
på himlen flöt ett enda moln
och på vattnet en enda ö.
Den mogna sommarens sötma dröp
i pärlor från varje träd
och i mitt öppnade hjärta rann
en liten droppe ned.

The stars

When the night comes
I stand on the stair and listen,
the stars swarm in the garden
and I stand out there in the dark.
Listen, a star fell with a sound!
Don’t go out in the grass with bare feet;
my garden is full of shards.

Stjärnorna

När natten kommer
står jag på trappan och lyssnar,
stjärnorna svärma i trädgården
och jag står ute i mörkret.
Hör, en stjärna föll med en klang!
Gå icke ut i gräset med bara fötter;
min trädgård är full av skärvor.

Advertisements
This entry was posted in about writing, armed loneliness, copied lyrics, create life, inspiring literature, Poem in Swedish, poem in Swedish translated to English, poems, poems by vonnely, Poetry and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.