Before is no more (Förr finns inte längre)

Translation to English after the Swedish text

Lill Babs, Barbro Svensson 1938 – 2018

När det igår tisdag rapporterades i media att Lill Babs dött på förmiddagen samma dag, insåg jag för första gången på allvar att Wasa Knäckebröd inte är svenskt längre. Samt att mina dagar (också) är räknade. Tiden har sprungit förbi mig. Det är för jävligt. Jag dricker pepparmintthe idag och försöker komma över det.

Jo, man är ju i den åldern (jag blir 69 år nu i april) då människor och fenomen som alltid funnits där i ens samtid ”går ur tiden” som det så vackert heter. Jerry Williams i mars, nu Lill Babs.

Kanske är det fler än jag som blir förvånade över att faktiskt känna sorg över hennes bortgång? Något av oss själva har dött och finns inte mer! Kanske så?

Lill Babs Skansen 2016

Lill Babs är en institution i det svenska landskapet, alltid leende och positiv och en hårt arbetande artist, professionell till tusen – genom livets alla strider och kriser. De fanns ju där, striderna, i kulisserna: ensamstående mamma som 16-åring på 50-talet, senare äktenskapen och skilsmässorna, med tiden mamma till tre döttrar och turnélivet… Hon var fortfarande verksam som artist och skådespelare vid sin död!

Lill Babs och rågknäcke och Kalles Kaviar, det var vad jag växte upp med. Det bara fanns där – om jag ville ha det! Som granar och julafton och midsommar och bruna bönor med fläsk och ärtsoppa på torsdagen. Som marken under fötterna och himlen ovan huvudet.

Hennes sorts musik tillhörde inte min favoritmusik (i vuxen ålder), rågknäcke är ju himla gott men mina tarmar revolterar mot rågen (i vuxen ålder) – och kaviar är ju fisk, så det äter jag inte heller (i vuxen ålder). Likväl sitter det där: Lill Babs och knäckebröd och Kalles Kaviar, det är i den svenska folksjälen, så och i min.

New York börsen visade sig samma dag hon dog inte veta skillnaden på svenska flaggan och den schweiziska flaggan, det får man förlåta. Kanske får man också förlåta skrytmojen Zlatan, som tror att det var han och inte Björn Borg eller ABBA eller August Strindberg eller Alfred Nobel eller Svenska Akademin eller Selma Lagerlöf eller… ”you name it!” som satte ”Sverige” på kartan! Osvensk till tusen, man gillar honom eller inte – likt förbannat är han en del av nuvarande konceptet ”det svenska”. De ödmjuka – men likväl stora – artisterna finns inte mer. Och 50-talet är som en annan värld, borta.

Det supersvenska Kalles Kaviar är norskt numera! Jo, men det visste jag och det har jag smält – om det än givit mig IBS symtom, dock inte lika mycket som kinesiska rödmyror i svenska företag och högskolor.

Carl Ameln 1954

Vad jag inte visste var att den lille grabben Kalle på kaviartuberna fanns på riktigt! Carl Ameln, före detta företagare – som farsan hans en gång. Numera bliven 70 år och självlärd konstnär med en kommande utställning nu i april. Livet går vidare – ”ett ögonblick i sänder”! Fjärilar…

 

Before is no more

Lill Babs (Barbro Svensson 1955

When yesterday, Tuesday 3 March, media reported that the Swedish singer Lill Babs had died the same morning at age 80, I realized for the first time that the Swedish rye crispbread “Wasa Knäckebröd” is not Swedish anymore. And that my days also are counted. Time has flown past me. And it feels so bad! I drink peppermint tea today trying to get over it.

Yes, I’m at that age (I’ll be 69 years in April) when well-known and contemporary people and phenomena that have always been around me have “passed on” as it’s so nicely is called – Jerry Williams in March and now Lill Babs.

Maybe more people than me are surprised now to actually experience sadness about her passing away? Something of ourselves has died and is no more! Maybe so?

Lill Babs is an institution in the Swedish landscape, always smiling and positive minded she was and a very hardworking artist, 100% professional – through all the crises of life. They were such, crises and struggles – unmarried mom at age 16 in the 50s, and later marriages and divorces. With time she became mom to three girls – and she was always on tour – while “grandma” looked after the family. She was still active as an artist and actor at the time of her death.

Lill Babs and “Wasa Husman” and “Kalles Kaviar”, such I grew up with. It simply were there – if I wanted it! Like firs and Christmas Eve and Midsummer and dishes like brown beans with pork and pea soup on Thursdays. Like the ground under the feet and the sky above the head.

Well true, her kind of music is not my favorite music (as an adult), rye crisp bread taste good, but my intestines revolt against it (as an adult) – and caviar is fish, so I don’t eat that either (as an adult). Nevertheless: Lill Babs and rye crackers and “Kalles Kaviar”, it’s all in the special national Swedish soul, so in mine.

The New York Stock Market appeared the same day she died not know the difference between the Swedish flag and the Swiss flag. It can be forgiven! Small countries, you know! Perhaps one can also forgive the cocky Zlatan, who seems to thinks he was one who put “Sweden” on the world map, and not Björn Borg or ABBA or August Strindberg or Alfred Nobel or the Swedish Academy or Selma Lagerlöf or … “you name it!”  Un-swedish to the highest level can be, and one may like him or not – whatever, he is a part of the current concept of “the Swedish”. Those humble – but great – artists are no more. And the 50’s I grew up in is now like another ancient world, gone.

The super Swedish label “Kalles Kaviar” is Norwegian owned now! Yes, I already knew that and have melted – if so with some IBS problems, but not as much as from knowing about the Chinese red ants in Swedish companies and colleges!

What I didn’t know was that image of the little boy on the caviar tubes was from a photo of a real boy! Former entrepreneur – like his father once was, nowadays a 70 years old man and a self-taught artist with an upcoming exhibition now in April. Life goes on – a moment at a time! Butterflies, we are…

Swedish painter Carl Ameln

http://www.ameln.nu/

expressen.se/gt/kalles-kaviar-fyller-60–har-ar-hans-liv-i-bilder/

 

A tune by Quincy Jones, dedicated to Barbro. They were friends since decades back.

Advertisements
This entry was posted in become old, create life, cultures, love story, memories, missing, Sweden view, Swedish artists, Swedish conditions, Swedish souls and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.