I vintertid, fritt efter Rimbaud

I vintertid färdas mina rosa drömmar vida
till blåa säten i en täckt vagn där kyssar, vilda
göms i varje mjuk vinkel och vrå

Du sluter dina ögon mot isens kyla
mot svarta demoner och vargar som yla
här kan mobbens morranden oss inte nå

Då kittlar en kyss din kind, likt en spindel
den ränner ned mot din hals, du lutar i svindel

Och ropar “fånga den” och vi har gott om tid –
att söka det lilla kryp som färdas så vida

 

Advertisements
This entry was posted in dreaming, love poem, poems by vonnely and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.