I said  ”you could at least try to communicate”.
He said ”how is the weather over there”. ”It’s
rainy but not cold”, I said. ”It rains a lot here”,
he said. ”Not a lot here”, I said. ”It’s cloudy”,
he said. ”Here too”, I said. ”Like between you
and me”, I added. ”I don’t know what you are
talking about”, he said. I sighed – and finally,
finally: I gave him up! So now it’s just you and
me: the reader and the writer. It will be okay.

Det här inlägget postades i armed loneliness, create life, loss, love poem, love story, obstacles, online friends, poem, poems, poems by vonnely, Poetry, reading, relationships, repression and borders, writing och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.


Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar: Logo

Du kommenterar med ditt Logga ut /  Ändra )


Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )


Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )


Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.