I skuggan av en, saknad / In the shadow of one, missing

243560108_5366e3f5f2_o

 

 

 

 

 

Ett fönster står öppet mot natten, en tom
säng ännu varm av barnets kropp – inga spår.

De reste till solen, mor och far, två döttrar och
en son. En glad dag på stranden och livet var
toppen, inte ett moln på himlen! Tre ungar till
sängs på kvällen och två kvar nästa morgon.

År följde i hopp och förtvivlan och misstroenden,
tid utan ände.

De lever i skuggan av den som inte längre är där.
De försöker begripa det som inte är begripligt.
De är fyllda av oro och ångest. De är fyllda med
mod och viljestyrka de inte visste de ägde.

Folk tröttnade på deras historia och sa åt dem att
gå vidare, att livet går vidare.

Men för dem som lämnas kvar utan svar, för dem
går livet aldrig vidare. Tiden fortsätter att gå, ja –
men det förflutna läggs inte bakom dem, det pågår
här och nu och hela tiden, de får ingen ro. De lever
i en skugga. För evigt.

Barnen de har, de närvarande två, de växer upp.
Dåligt samvete för tårarna som alltfort kommer,
alltid för den frånvarande. Dåligt samvete för ett
ögonblick av glömska, ett plötsligt spontant skratt –
fastän den frånvarande i samma stund kanske
kränks och gråter efter dem.

Förr var livet bra! Deras himmel molnfri! Nu,
fångade i skuggan av den som inte längre är här.

 

 

 

 

 

A backyard window open to the night, an empty
bed still warm from the child’s body – no trace.

They went for vacation – mom and dad, little bro
and the two little girls – to sunny sandy beach far
abroad. A day of joy, then bedtime for the three
little ones and two was left the very next morning.

Years followed in hopes, despair and disbeliefs,
without any end.

They live in the shadow of the one who isn’t there
anymore. They try to understand what can’t be
understood,. They are filled with fears and anxiety.
They are filled with bravery and willpower they
never knew they possessed.

People around them became bored of the story and
told them to move on, as life goes on.

Yet for those who are left behind with no answers,
life never moves on. Time do, yes – but the past will
never passes for them, they’ll never come to peace,
it goes on, constantly. They live in her shadow.
Forever.

The children, present, grows up. Bad conscience for
tears, always for the absent one. Bad conscience for
a moment of forgetfulness, a sudden spontaneous
laughter that denies the absent one, who might be
violated in the very same moment, crying for them.

Once life was good! Not a cloud in sky! Now caught
in the shadow of the one who is not here anymore.

 

Dominique Amendola Reading a letter on the beach Figures Painting and Spiritual Fine Art. dominiqueamendola.com/

Dominique Amendola Reading a letter on the beach
Figures Painting and Spiritual Fine Art.
dominiqueamendola.com/

Advertisements
This entry was posted in create life, Living with chronic pains, poem in Swedish and English, poems, poems by vonnely, Poetry and tagged , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s