The forest lake / Skogsjön

skogssjo_15382_550x200

One sunny summer day we walked past the farmer’s house and down the slope where the barn was, went left and through a little cow pasture, where some cows lay peacefully ruminating. We went through the grove behind the pasture which soon became a dark brushy troll forest. Sudden it opened up into a glade – and there it was, the forest lake, no bigger than a pond, bottomless and with a black opaque water surface. Round like an eye it lay there, repelling and fetching at the same time. One stood cautious and not too close to its soft mossy shore and just looked at it. There was no utility with it, it was obvious – you could not fish there, not swim there, just be still for a moment and take in the view and then turn around and go back. We were probably in search of blueberries, led by my energetic mother. I don’t remember if we found any. We lived on that particular farm only for a few weeks. It is just over 50 years ago now. But I woke up this day with the recollection of that forest lake dark eye in my head. That eye sees me, and I can only imagine its depth and get a giddy feeling. The glade in the forest. It’s you, my friend!

——-

En solig sommardag gick vi förbi bondens hus nedför backen där lagårn låg, sneddade till vänster och gick genom den lilla kohagen, där några kor låg fredligt idisslande. Vi fortsatte in i skogsbacken bakom hagen, som strax blev till en mörk snårig trollskog. Plötsligt öppnade den sig i en glänta – och där var den, skogssjön, inte större än en damm, men bottenlös och med en svart ogenomskinlig vattenyta. Rund likt ett öga låg den där; bortstötande och tilldragande på samma gång. Man stod lite försiktigt och inte för nära dess mossiga strandkant och betraktade den. Det fanns inte mycket nytta med den, det var uppenbart – man kunde inte fiska där, inte bada där, bara bli stilla en stund och ta den in och sedan vända och gå tillbaka. Vi var nog på jakt efter blåbär, ledda av min energiska mamma. Jag minns inte om vi hittade några. Vi bodde på den där gården bara några veckor. Det är drygt 50 år sedan. Men jag vaknade idag med hågkomsten av skogsjöns svarta öga i mitt huvud. Ögat som ser mig och vars djup jag bara anar och hissnar inför. Gläntan i skogen.  Det är du, min vän!

a_hand_writing1White rose in front of white backgroundWhite rose in front of white background

Advertisements
This entry was posted in friendship, poem by vonnely, poem in English and Swedish, Poetry, prose poem, vänskap and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s